Vi har nu haft vårt asylboende några månader i Sveriges reservhuvudstad. Det som förvånat Lusharpan är att de nyanlända som kommit till Karlsborg ännu inte tillämpat regel nr ett i asylhandboken, nämligen börja gnälla på allt och alla så fort du anländer, så kan du grisa åt dig bättre förmåner. Men igår så var det dags.
På en bild som täcker en halv sida i dagens tidning så demonstrerar 24 vuxna och 4 barn mot den dåliga maten på asylboendet. Maten är för mycket kryddad, den är för lite kryddat, man får för lite bröd och för lite bananer. (den sista synpunkten förvånar inte Lusharpan). Man får heller inte ta med sig maten upp på rummen och äta den där. Dessutom anser man sig få ett dåligt bemötande av kocken.
Företaget EHCC som sköter asylboendet säger sig bara känna till problemet med brödet och det har man försökt att lösa genom lägga till 10 kr extra per person och dygn till det portionspris man har överenskommit med Migrationsverket.
Kocken, som tidigare arbetat som restaurangkock, säger att det är ungefär 20 personer som brukar gnälla på maten, resten är nöjda. Något verkar stämma om man ser till antalet ”demonstranter” på bilden. Totalt bor 150 personer på asylboendet.
Lusharpan misstänker att de boende jämför med den sörja man brukar se UNHCR:s personal ösa upp när man ser TV-bilder från flyktingläger i Syrien. Den kommer säkert från en restaurang med tre stjärnor i Michelinguiden. Och tilldelningen av bröd och frukt är naturligtvis mycket bättre i flyktinglägren i Syrien än på asylboendet i Karlsborg.
Nu är ju detta inget problem, utan Lusharpan föreslår att man inför samma kosthållning på asylboendet som UNHR har i flyktinglägren i Syrien. Det borde ju tillfredsställa de mest kräsna av våra nyanlända och skulle säkert innebära stora besparingar för det ansvariga företaget.
Lusharpan tror inte att vi kan förvänta oss någon klädsam tacksamhet från den nyanlända adeln. Det enda vi har att se fram emot är ännu mera gnäll i framtiden. Man undrar bara vad det är som inte passar nästa gång.
Den enkla sanningen är nog att de här människorna kommer inte från något flyktingläger, utan från betydligt bättre förhållanden. De är de enda som har råd att betala för att komma hit. De som verkligen behöver ha hjälp är kvar i flyktinglägren. Men hjälp på plats är ju inget som står högt på vår Regerings agenda. Det skulle vara alldeles för kostnadseffektivt och så fick man ju inte framstå som godhetsapostlar i valrörelsen.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
