Stefan Löfven
Stefan Löfven lovar att Sverige på bara drygt fem år ska nå EU:s lägsta arbetslöshet, och det ska ske genom en ”aktiv näringspolitik”. Men vad är det för förslag partiet egentligen går till val på, och hur kommer näringslivets villkor att förändras vid ett maktskifte? Di har granskat Socialdemokraternas företagarpolitik.
Sedan Stefan Löfven tog över partiledarposten, har han så fort han getts tillfälle pratat om behovet av en aktivare näringspolitik, det är så han ska nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020.
Redan nästan mandatperiod måste betydande kliv tas från dagens arbetslöshet på 8 procent ned mot nivån i Tyskland och Österrike på runt 5 procent.
Den största reformen som utlovas till landets företagare är att andra sjuklöneveckan ska slopas. Så långt inga större konstigheter och omdömena inom näringslivet är över lag positiva till Dambergs åtgärdsprogram.
Men partiets aktiva näringspolitik handlar mest om småpengar och i flera fall är det bara försöksverksamhet som saknar fullständig finansiering om de ska rullas ut i stor skala. Sammantaget satsar S drygt 4 miljarder på sin nya aktiva näringspolitik, om man även inkluderar de ökade anslagen till underhåll av järnvägar och vägar.
Di:s sammanställning visar att S samtidigt planerar att höja skatterna för landets företagare med 25 miljarder, alltså mer än sex gånger så mycket som partiets satsningar för att förbättra företagsklimatet.
Det handlar om tre stora höjningar. Arbetsgivaravgiften för unga, restaurangmomsen och en ny kilometerskatt för tunga lastbilar. Många företag kommer att klara sig undan ganska lätt om de inte har så många unga anställda, men vissa branscher, främst den under senare år snabbt växande tjänstesektorn, riskerar att drabbas hårt .
Fortsättning finns i Di pappersupplaga, Olli har inte den, så om någon har tillgång till dagens pappersdrake av Di så kan vi kanske få lite mer kött på benen. Redan nu ser vi att ungdomsarbetslösheten ska utrotas med mycket högre skatter på ungdomsarbete. Det fordras det ju ingen civilekonomisk utbildning till att förstå är fel, men det ska nog ses som en öppning för att fortsätta anställa nysvenskar med statliga löner på den privata arbetsmarknaden.
Det är en farlig väg som kan spoliera konkurrensen bland företagarna, och i förlängningen leda till en monopolsituation, där staten tar över företagen. Det har aldrig varit bra, och är det inte nu heller, då staten är en usel företagare och socialism inte leder till förbättrade villkor, endast sämre konkurrens och mindre investeringar, samt i förlängningen allt mindre konkurrenskraft på marknaden, nedläggning och i det fallet minskande skatter.
