Osmanska imperiet började utvecklas med Osman I och nådde sin höjdpunkt på 1500-talet under Suleiman I (den store), vars styrkor hotade Wien och när den siste sultanen, Mehmed VI, efter första världskriget tvingades underteckna fredsfördraget i Sèvres 1920, återstod bara ett litet område i centrala Anatolien.
Under glansperioden i mitten av 1500-talet var imperiet ofantligt: det sträckte sig från österrikiska gränsen i väster till Persien i öster, från västra Ukraina i norr till Jemen och Nordafrika i söder. Dess betydelse för Balkan och Centraleuropa, men också indirekt för resten av den europeiska civilisationen, kan inte värderas högt nog. Faktum är att den europeiska föreställningen om Europa uppstod i kraft av osmanernas expansion. Hotet skapade en stark europeisk identitet.
Rikets grundare och förste ledare hette Osman I, därav namnet Osmanska riket. De osmanska turkarna erövrade, på Bysans och andra turkiska rikens bekostnad, stora delar av Anatolien och Balkan under 1300-talet.
Under 1400-, 1500-, och 1600-talen fortsatte expansionen varvid ytterligare stora landområden i Europa, Asien och Afrika hela tiden fogades till Osmanska riket. Den bysantinska huvudstaden Konstantinopel, som varit kristen i 1000 år, belägrades och intogs år 1453 av sultanen Mehmet II Erövraren. Konstantinopels fall betydde att Osmanska rikets plats som stormakt definitivt var säkrad. På 1500- och 1600-talen var riket som mest betydelsefullt och det hade sin absoluta höjdpunkt under sultanen Süleyman den store. Dess största territoriella utsträckning nåddes dock år 1683 under sultanen Mehmet IV, då det sträckte sig från Wiens utkanter i nordväst till Aden längst ner på Arabiska halvön, och från Kaukasus i nordöst till Algeriet i sydväst.
Inom rikets gränser fanns några av dåtidens viktigaste städer såsom tex. Mekka, Medina, Jerusalem, Bagdad, Kairo, Alexandria, Damaskus, Aleppo, Beirut, Saloniki, Budapest, Belgrad, Sarajevo och Sofia. Detta stora rike med alla dess olika religioner och trosinriktningar, alla olika etniska tillhörigheter och vitt skilda seder och bruk styrdes från rikets och Europas största stad; Konstantinopel, eller Istanbul som staden numer heter.
Nåväl, osmanerna gjorde ett oerhört misstag, de ställde sig på tyskarnas sida under första världskriget, annars kanske imperiet i någon form existerat än idag. Nu förlorade de och tyskarna kriget.
Det Osmanska Riket blev till dagens Turkiet och de övriga enorma landområdena gick till olika arabiska nationer som mer eller mindre existerat som provinser innan. Det palestinska mandatet – hela det palestinska mandatet – skulle bli det judiska nationalhemmet.
San Remo-beslutet är alltså ett bindande beslut, en internationell lag, inte bara rådgivande, som de flesta resolutioner från dagens FN. Det palestinska mandatet utgör kanske 0.5 % av det Ottomanska Riket förutom Turkiet, så 99,5% gick till araber.
Det är alltså drygt 90 år sedan beslutet om det judiska folkets rätt till ett land togs, den 26 april 1920 (och fastställdes i NF två år senare), i San Remo. Dagens Israel är betydligt mindre än det som judarna har rätt till enligt det enda beslut som är lagligt.
San Remo-konferensen beslutade den 24 april 1920 att överlåta mandatet för det Palestinska Mandatet under Nationernas Förbund till Storbritannien. Villkoren för uppdraget har också diskuterats med Förenta Staterna, som inte var medlem av Förbundet. En överenskommen text bekräftades av rådet av Nationernas Förbund den 24 juli 1922 och den kom i kraft i september 1923.
Rådet för Nationernas Förbund: De huvudsakliga allierade makterna har kommit överens om, i syfte att genomföra bestämmelserna i artikel 22 i konventionen av Nationernas Förbund, att överlåta åt en mandatmakt att administrera territoriet Palestina, som tidigare tillhörde det Turkiska riket, med sådana avgränsningar som kan fastställas av dem, och de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket…fortsätt i originaltexten…San Remo Convention
Om ni tycker det låter gammalt ska ni veta att beslutet i San Remo övertogs av FN och gäller än idag även om de flesta politiker och journalister låtsas ha glömt det. Artikel 27. Samtycke av Nationernas förbunds krävs för varje ändring av villkoren för detta mandat.
Om vi så tar områdets historia bakåt…
- Osmanska riket år 1923 – 1299
- Bysantinska riket 1453 – 395
- Romerska riket 395 – 500 före Kristus
Där och ännu längre bort i tiden står om judar och Israels land men inget om något palestinskt folk eller land. Osmanerna hade 600 år på sig att ge dem Palestina men det gjorde de inte, anledningen är enkel – det fanns inga palestinier.
