Alla – både myndigheter och medborgare – verkar vara ense om att framtiden aldrig har varit svårare att förutse än nu. Samhället är komplext. System och flöden bildar ett svårgenomskådligt nystan av privata och offentliga aktörer med olika intressen och ansvar. Trots denna erkända svårförutsägbarhet bygger vi paradoxalt nog samhällen på att vi tämligen exakt kan förutse vad som ska ske i framtiden. Denna exakthet gäller för bland annat transporter, kommunikation, energiförsörjning eller den globala livsmedelskedjan. Inställningen är att allt ska – eller snarare måste – fungera, trots väl kända sårbarheter. Detta gäller även vår livsmedelsförsörjning. Det alltid ska finnas mat på bordet.
Sverige förlitar sig alltmer på import av förnödenheter och den svenska livsmedelsproduktionen räcker inte om Sverige skulle isoleras i händelse av en internationell kris eller konflikt. Vår egen försörjning är dessutom beroende av import för att fungera, så även den begränsade produktionskapacitet vi har kan äventyras i en sådan situation.
- Vem tar ansvar i händelse av kris?
- Finns beredskapslager eller annan beredskap för vår livsmedelsförsörjning?
- Hur är egentligen den svenska självförsörjningen av livsmedel?
- Hur stor är den svenska jordbruksproduktionen?
- Säkrar EU:s jordbrukspolitik vår försörjning?
Regeringen verkar tro att krig och konflikter tillhör det förgångna, försvaret är nedmonterat och nu visar det sig att ingen myndighet i Sverige har ett övergripande ansvar för livsmedelsförsörjningen i händelse av en kris. Den enskilde måste klara sig själv om landet isoleras, skriver Sven Lindgren, förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet i en artikel i Svenska Dagbladet.
Vid ett avstängt krisläge bortfaller häften av Sveriges livsmedel, dem vi importerar från utlandet. Vi kan naturligtvis livnära oss på att äta vegetabiliskt, slakta djuren och leva på potatis och bröd.
Även på kort sikt är sårbarheten hög. Viss lagerhållning finns i alla delar av livsmedelskedjan. De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka i 3–12 dagar. Dagens butiker har inga lager. Det vi ser på hyllorna är det som finns, och det räcker bara en dag. De fåtaliga centrallagren räcker i 3–8 dagar. Livsmedelsindustrin och importhamnarna har tillgångar för ytterligare ett par dagar. Alla lager är i princip på hjul.
Slutsatser:
- Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.
- Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel borta efter 10–12 dagar – även om transportsystemet skulle vara intakt.
Grattis Sverige. ännu ett område som är eftersatt…
