”-Jag ser snart inga svenskar längre i mitt område, sa en äldre kvinna som jag pratade en liten stund med idag. Sedan fyllde hon i att de svenskar som hon ser i bostadsområdet är äldre personer med rollator, det finns knappas
t andra.
Detta samtal och information utspelade sig i Sveriges tredje största stad, Malmö. Jag fick en ögonvittnesiakttagelse som jag också sett för ett bra tag sedan i mitt före detta bostadsområde.
Malmö en av många städer och orter som är inne i en exakt likadan fas i förvandling och man blir upplyst genom stadens policy att vi ska integrera oss. Hur då? Vem då och med vem?
Söker man på Malmö stads hemsida på orden mångfald och integration får man 1745 träffar och man skapar en pristävling. Detta med mångfald är inget som smärtfritt och enkelt fungerar, den multikulturella vinsten är inget som sker automatiskt. Mångfald och jämställdhet har i dagens Sverige blivit en tävling.
Aldrig har vi gamla malmöbor blivit informerade av migrationsverket om de som kommer till vårt land, var dom ska bo, var dom ska verka och om dom vill vara med oss över huvud taget. En svensk vän till mig har i sommar fått reda på av en somalier att hon ska bort, Sverige är hans, han och hans kusiner och de arabiska vännerna har tagit över.
Allt verkar ogenomtänkt av en del politiker och myndigheter eller är det en medveten handling att vi svenskar ska bytas ut? Vi som har ekonomisk möjlighet tar vår Mats ur skolan när han och hans syskon kommer hem med sitt svenska språk demolerat.
Kvar blir de äldsta av oss, de som inte orkar med en flytt och som nu bespottas av de som inte vill integreras. Det finns nya ”svenskar” i bostadsområdet som spottar när de ser min ögonvittnesberätterska. Hur länge mäktar vi med att ge bort våra barns land åt de som spottar på oss?
