Jag är så glad, nu är det sommar och sol, hallonen är mogna i min trädgård och ibland kommer grannens barn in efter en insparkad boll. 
De kommer lite försynt in och frågar om det går bra att leta.
De kommer med sin mamma , pappa eller ibland med sin mormor och jag börjar ana att det kanske inte enbart är för bollens skull, kanske vill dom umgås lite eller så är dom rätt och slätt sugna på bär. Det värmer mitt hjärta att se dessa små som än så länge lever trygga med vuxna som vill deras allra bästa.
Små knubbiga händer som sträcker sig efter vad sommaren och jag som granne kan och vill erbjuda. Vi ger och vi tar och känner av om det går för sig, ett samspel som vi lärt oss sedan barnsben och för vidare. Ödmjukhet och samspel för att kunna leva sida vid sida är ett måste.
Mina barn är stora och snart är de alla tre utflugna, det gick fort, fortare än vad man någonsin tänkt. Jag minns som igår deras små knubbiga händer som luktade hallon i sommartid.
