Nu, efter 25 år, börjar jag faktiskt undra om jag verkligen vill och kan bo kvar i Södertälje. Jag är en kvinna på 51 år som har jobbat sedan jag var 15 och därmed betalat skatt i hela mitt liv.
Jag jobbade 30 år på ett och samma företag, men jag blev sjuk och företaget flyttade. I och med min sjukdom kunde jag inte pendla, men jag beviljades tjänstledighet så att jag hade tryggheten kvar, tack och lov, och kunde då prova på andra jobb under denna tid.
Tyvärr var jag tvungen att säga upp mig själv från min förra arbetsplats vilket innebar problem med a-kassa och Försäkringskassan, trots läkarintyg med inrådan att inte gå tillbaka. Blev till slut tvungen att be om försörjningsstöd. Jag står nu till arbetsmarknadens förfogande igen och söker jobb. Jag blev skickad på kurs för att komma i gång. Vi var två svenskar och 25 personer som inte kunde svenska så bra. Kursen hölls mestadels på arabiska.
Jag har sökt tre jobb denna vecka, men eftersom jag tyvärr inte talar arabiska blev det nej. Jag ska fortsätta kämpa, men jag undrar vad det har blivit av Södertälje som stad.
Stina i Pershagen
Pettersson tycker Stina ska kontakta regeringen och fråga om det är riktigt att bli diskriminerad som svensktalande i Sverige, stäm även arbetsgivarna, DO bor kunna ordna fram en rejäl slant för denna uppenbara kränkning…
