Att någon gång då och då bege sig utanför stadens brus och bus 
är en lisa för själen och nu när naturen just slagit ut i blom och ligger där så skir och nypåfödd det gör att man blir riktigt hänförd. Vi bor i ett vackert land som vi måste vara rädda om samtidigt som vi måste lära oss om hur våra förfäder hade det.
Allt trams om att vi inte har något får stå för Mona, Maud, Fredrik och Erik, när mytbildningar från riksdagshuset florerar då sparkar vi mer sansade och verklighetstrogna svenskar bakut, vi vet vem vi är och vi vet vem som byggde landet.
Jag stannade till i Harlösa några mil norr om Malmö för att titta på utsikten och fann mig stående mitt i vikingabygd och gammalt
bondesamhälle. Kyrkan stod öppen och damen i kyrkan bjöd på kaffe, jag tog en broschyr med information om denna 1200-talskyrka och läste……
……Harlösa är ett ”naturnamn” skrivet redan på 1200-talet som Harthlose. Leden ”harth” lär beteckna torr, stenig mark medan ”lose” är besläktad med ordet ”luta” med betydelsen äng, alltså sluttande stenig ängsmark. Denna by har anor från bosättning strax före vikingatid och man har även hittat en silverskatt från denna tid , skatten finna numera i Lund.
Till min stora glädje och förvåning var det ett perfekt tillfälle för detta stopp då man just idag hade guidade visningar i Harlösa Donationshus, gamla tiders fattigstuga. Denna fattigstuga i Harlösa kyrkby stod idag öppen och bygdens entusiaster visade runt och delade med sig av sitt
kunnande från gamla tider då det begav sig.
Donationshuset var uppfört mellan 1823-24 och bekostat av friherre Carl Gustav von Schwerin, ägare av Hjularöd och Harlösa säterier. Huset skulle tjäna som ålderdomshem för säteriernas underlydande. En rekomendation att varje socken borde bygga fattigstugor återfinns i 1686 års kyrkolag.
Vi var några stycken som blev visade runt bland donerade gamla bruksföremål och vi fick gissa på vad det var, lite
rätt men mycket var svårt att komma underfund med. Spettkaksstruten och kyrkans donerade skampåle satte jag, kyrkan ville inte ha denna skammens verktyg då de ansåg det pinsamt att ha haft en sådan.
Tiderna förändras och med den idealen, Per Albin blickade ut över rummet i en tid som han aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna förutspå. Efter fattighus var denna boning lägenheter för godsets anställda och efter det stod det och förföll tills en dag en driftig bonde tog tag i det och såg till att restaurering kom till stånd. All heder åt denna kulturbärare
och historiebevarare.
Att bevara gammalt och minnen för kommande generationer är viktigt då vi på riksdagens hemsida har en mytoman som härjar, vi känner väl alla vid detta laget till E. Ullenhag.
Vi har även ”begåvats” med upplopp och bränder där inte ens våra bygdegårdar få vara i fred, ett folk som fråntas sina spår från svunnen tid blir rotlöst och blir ett lättare offer för historieomskrivningar. Vi måste stå starka med vår egen historia i ryggsäcken för att räcka över till kommande generationer annars…..
Denna söndag lider snart mot sitt slut men snart stundar semester med fler svenska upptäcktsfärder i vår gemensamma hembygd. Jag tänker dokumentera och samla berättelser från svunnen tid och jag känner starkt att det var inte somalierna som byggde Sverige.
