Förutom att de har ett intimt samarbete så har dessa kategorier anammat stenkastning som våldsmetod. Den tillämpas just nu i Stockholmsförorter samtidigt som det ropas Allahu Akbar (Gud är större). Den förekommer också i övriga Sverige när stenkastarpöbelns meningsmotståndare skall förhindras att utöva sina lagstadgade rättigheter, så som att demonstrera eller när de skall skrämmas till tystnad. Stenkastning förekommer också på sydligare breddgrader när dödsstraff enligt sharialagen skall verkställas genom stening.
Tidskriften Arutz Sheva skriver om en arabmobb som kastar sten på israelisk brandkår och skadar en brandman när den är i färd med att släcka en brand i en arabisk by i närheten av Jerusalem. Det är alltså exakt samma beteende där som här, trots att de som kastar sten här, till skillnad från dem som kastar där, har beretts en fristad i vårt land, fått allting gratis så som bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, annan samhällsservice, fritidsgårdar, samma möjligheter och rättigheter som alla andra som bor i Sverige, ja t o m pengar i handen utan att behöva arbeta. Vad mer kan de begära och varför kastar de sten och bränner upp privat eller allmän egendom?
Vår statsminister förenklar beskrivningen av problemet till ”arga unga män”. Varför de är arga undviker han emellertid att berätta.
Världshistorien, händelser i modern tid och de muhammedanska skrifterna vittnar alla om att utövandet av våld mot sina medmänniskor är sanktionerat inom kommunismen, vänsterextremismen och inom islam. De mest påtagliga bevisen finns i form av de många hundra miljoner människor som har dödats i denna ideologis och religions namn.
Kultur- och religionsrelativisterna håller alla kulturer och religioner för lika goda och blandbara med varandra i vilka proportioner som helst. De synnerligen odemokratiska uttrycksformer som vi nu ser prov på, utgör både kulturella och religiösa yttringar och är bara ett av många bevis på att en ohämmad multikulturalism och uppblandning med islam inte fungerar och på sikt leder till katastrofer. Om detta vittnar både historien och statsvetenskaplig forskning. Men, varför bry sig om sådana futiliteter som historia och forskning, tycks uppenbarligen politikerna, kulturmarxisterna och ”den tredje statsmakten” anse.
Sådana yttringar har ingen som helst förankring i de Nordeuropeiska kulturerna eller kristendomen men i klankulturer och är omfattande beskriven i de muhammedanska skrifterna, ja till och med lagfäst i en av världsreligionerna, nämligen ”fredens religion”. Begreppet fred är i detta sammanhang en gigantisk antites och lögn.
Den som för fram något så som ovanstående bemöts tyvärr inte av det kulturella och politiska besserwisseretablissemanget med motargument och fakta, men i stället av invektiv, ad hominem-attacker och får direkt ett antal otrevliga stämplar. Varför handlar de så? Jo, när goda argument eller fakta saknas kan talesättet ”När argumenten tryter – höj rösten” tillämpas.
Image may be NSFW.
Clik here to view.

Clik here to view.
