I en artikel på Gates of Vienna med titeln Polygamy in Germany finns en länk till en 20 minuter lång film om muslimskt månggifte.
”Det är en offentlig hemlighet att många muslimska invandrare (och deras ättlingar) ingår polygama äktenskap i Europa. Omfattningen av verksamheten är osäker, på grund av de uppenbara svårigheterna att spåra det, men det är känt att det förekommer i Belgien, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Just nu pågår diskussioner i Storbritannien om att legalisera polygami via de befintliga shariadomstolarna.
Följande tyska dokumentären tar en titt på shariabaserad polygami i Tyskland, med fokus på kurdiska muslimer i stadsdelen Neukölln i Berlin.”
I Berlin-Neukölln är var tredje muslimska invandrare gift med flera kvinnor. Borgmästaren Heinz Buschkowsky (SPD) har varnat för detta under lång tid. ”Polygami är ett faktum. Det praktiseras. Och detta mitt ibland oss. Information når oss ständigt från lärare om att det eller det barnet har en andra eller tredje mamma.”
Neukölln är en problematisk del av Berlin där 70 procent av befolkningen betraktas som ”fattiga”. Det parallella samhället har funnits där ganska länge. Här föredrar ungdomarna sharia framför den tyska konstitutionen, inklusive bestämmelserna om äktenskap.
Polygami är inte bara ett problem för kvinnor utan också för de skattskyldiga. Fackjournalisten och författaren Joachim Wagner har i sin bok ”Domare utan lag” ägnat ett helt kapitel åt temat. För honom ligger svaret i det tyska samhällssystemet. I arabländerna är polygami överkomligt bara för rika människor. I Tyskland har alla råd med det tack vare Hartz IV (socialtjänstlag, efter utredningens ordförande Peter Hartz). ”Den tyske skattebetalaren betalar för muslimsk polygami i Tyskland via Hartz IV”. Detta är ett bedrägeri på skattebetalarnas bekostnad men varför görs ingenting åt det?
En ung muslim berättar att de flesta män har flera fruar och att det är helt normalt bland dem eftersom profeten Muhammed hade flera. Han anser att det är helt normalt också i Tyskland eftersom det står i Koranen. Han säger att fruarna måste behandlas lika och att det är ett problem. Hans berättar vidare att hans far också har två hustrur.
En muslimsk familjerådgivare konfronteras dagligen med problemen med polygami. Han berättar att finansieringen av den andra och tredje frun är en öppen hemlighet. De får hjälp med hyra och uppehälle från Jobcenter (arbetsförmedling), vilket är bekvämt för mannen som inte inte behöver oroa sig. Han säger sig aldrig ha sett en muslimsk kvinna som arbetar och att den andra frun praktiskt taget alltid får pengar från arbetsförmedlingen.
I reportaget görs ett besök hos den kurdiske muslimen Halil och hans första hustru Slima. Paret har varit gifta i 24 år och kommer ursprungligen från Turkiet. Till skillnad från sina sju barn som alla har fötts i Tyskland, kan de trots den långa tiden i landet inte tala tyska. Halil har även en yngre hustrun Rimsia, med vilken han har tre barn.
Familjen på 13 personer lever på Hartz IV och Halil arbetar inte. I tillägg får de barnbidrag för de tio barnen. De två kvinnorna bor numera i separata lägenheter men under sju år levde de under samma tak. Då förekom slagsmål dem emellan, där den första hustrun mestadels gav med sig eftersom hon har lärt att foga sig.
Fruimporten försiggår på så sätt att den andra och efterföljande fruar, importeras direkt från sina ursprungsländer med löfte om paradiset i Tyskland. Dessa kvinnor är kända för att vara mer undergivna, eftersom olydnad gör att mannen omedelbart kan hota dem med utvisning tillbaka till sina hemländer.
En annan kvinna i ett tidigare polygamiskt äktenskap, kallad ”Samira”, som nu är på rymmen från sin ex-make, lockades på samma sätt. ”Varför sitter du i Syrien och arbetar för 400 euro? Kom till Tyskland och arbeta här”. Han lovade henne paradiset men paradiset förbyttes snabbt till helvetet på jorden när hon anmälde sig till en språkkurs i tyska. Han slog henne så att hon blev ”sjukhusmogen”. Han ville inte att hon skulle lära sig tyska eftersom han ville att hon skulle förbli beroende. Det resulterade i brutna ben och hjärnblödningar och till slut vägde hon endast 39 kg. Hennes liv var i fara och hennes man hade starka ekonomiska intressen i henne. Han tvingade henne att gå till Jobcenter. Där skulle hon berätta att hon är en ensamstående mamma och att hon inte vet vem som är far till barnen. Jobcenter kan inte kontrollera detta påstående eftersom muslimska äktenskap inte är legala i Tyskland och finns inte registrerad någonstans.
Den andra hustrun är enligt tysk lag ogift och kan därför kräva ekonomisk hjälp på ”ARGA?” Många av dessa oregistrerade andrafruar tillgriper flera knep än detta. De utger sig vara ensamstående mödrar som inte vet vem som är far till sina barn och inkasserar på så sätt ytterligare 200 euro per månad som ensamstående mamma. Samira berättar att många, många gör så här, d v s låtsas att vara ensamstående mödrar. Och så de får pengarna. ”Ja, mer pengar. Du får mer pengar när du säger att du är en ensamstående mamma.”
Enligt sharia är det tillåtet att ha fyra fruar och imamerna i Tyskland frågar inte om en man redan är gift två eller tre gånger. Det innebär att en muslisk man i Berlin och överallt i Tyskland, kan gå från moské till moské för att varje gång gifta sig med en ny kvinna utan att väcka oönskad uppmärksamhet. Sådana äktenskap, som välsignas genom sharia i någon av de 80 moskéerna i Berlin. De är inte lagliga men i muslimska kretsar är de av högre värde än civila äktenskap.
En imam i en Berlinmoské intervjuas. Han berättar att det är vanligt med upp till tio muslimska äktenskap per vecka i hans moské. Han bekräftar att inga frågor ställs till brudgummarna och att inga registreringar görs eftersom det är en privatsak. På frågan om vad som händer om brudgumen redan är gift, säger han att några vigslar av redan gifta män inte inträffar där och att han under mer än 10 år aldrig har stött på ett sådant fall! Även om imamen aldrig har ställt frågan om männen redan är gifta, verkar han att vara övertygad om att han aldrig instiftar polygami (någon som har hört talas om taqqiya och kitman?).
Bland personalen på Jobcenter är problemen en offentlig hemlighet. En anställd säger nästan ohörbart: ”De får denna socialhjälp genom bedrägeri. Ja, men jag kan inte säga det på det här viset. Men det är bedrägeri, ja? Ja, men jag är inte tillåten att säga det så.”
Anja Huth som är pressansvarig för Jobcenter är medveten om problemen och medger att polygami bekostas av staten. Hon tror att dessa kulturella skillnader är ett mycket känsligt ämne att diskutera, men att Tyskland är ett mycket tolerant land. På frågan om tyskarna är alltför toleranta svarar hon: ”Det finns många skäl som talar för en hög tolerans men det finns också många skäl som talar emot det. Tyskland är mycket känsligt, mycket tolerant.”
Journalisterna i reportaget gör ett försök att kontakta ansvariga politiker. Ministern för arbetsmarknad och sociala tjänster är den som är ansvarig. De upplyses om att ministern är utomlands och att deras begäran om ett samtal nekas. Journalisterna avslutar med att det vore önskvärt att ministern skyndsamt tar sig an ärendet eftersom, så länge som månggifte praktiseras utan att upptäckas av de tyska myndigheterna, kommer följderna å ena sidan att vara missbruket av de sociala tjänsterna och å andra sidan förtrycket av kvinnor och deras barn.
Kan sådana här kulturella och religiösa företeelser tänkas förekomma i Sverige eller finns de överallt i Västvärlden utom just i Sverige?
Erik ”Myten” Ullenhag har på sitt departements hemsida redovisat 17 olika myter eller som
de på kanslisvenska har formulerats; ”Vanliga påståenden om invandring”. Med avseende på artikeln bör följande av myterna ha relevans:
2. ”Det pågår en massinvandring och om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land”
4. ”De som får stanna i Sverige tar hit hela släkten”
5. ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”
6. ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”
7. ”Nyanlända familjer får mer ekonomiskt bidrag än infödda svenskar”
8. ”För att ta över Sverige föder invandrare väldigt många barn”
11. På grund av invandringen får skolorna inte längre servera fläskkött”
12. ”På grund av invandringen anpassar sig Sverige till kvinnofientliga traditioner”
14. ”Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år”
17. ”Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof”
I synnerhet 14. är en gigantisk underdrift vilket framgår av denna artikel. Herr Ullenhags siffra är tilltagen nästan en tiopotens i underkant och tyder antingen på bristfälliga kunskaper i matematik hos statsrådet eller hos tjänstehjonen på Arbetsmarknadsdepartementet eller så ”ljuger han som en häst travar”.
Nostradamus_i_norr överlåter till läsaren att begrunda vilket.
