Länge undvek jag ord som till exempel invandrarindustri, jag ansåg det allt för vulgärt för det handlar om människor i nöd. Sedan när man tar sig en funderare så handlar det inte alltid om människor i nöd som vandrar in utan det kan vara vem som helst, Sverige står näst intill vidöppen och här slinker de flesta in till det svenska smörgåsbordet.
Inte många vandrar heller utan flyga är ett vanligt färdsätt eller med bil över bron och första stoppet blir min hemstad Malmö. Klappat och klart bordet står uppdukat. Vi tar emot allt mellan himmel och jord med eller utan papper alla ska med och budskapet flyger ut över hela världen om det lilla landet där alla har lika värde men där värdfolket kommer i andra hand. Vi som nation är till åtlöje.
I veckan fick familjen gratistidningen ”Metro Bostad” i brevlådan 
och min blick föll på en annons från skånska Sjöbo kommun, man söker Föreståndare. Det är nu som jag känner att ordet invandrarindustri har befogenhet, Sjöbo vill ha sökande till tjänsten som chef över ett ”Gruppboende för ensamkommande flyktingbarn” och om inte detta sorterar under rubriken invandrarindustri då vet jag inte vad det annars skulle kunna vara. Denna industri slukar både svenskar och andra.
Jag sökte på Sjöbo och fann som väntat att alla partier som är representerade i kommunen utom ett var positiva till gruppboende för andra länders barn. När det parti som var negativt till ett gruppboende ställer frågor till exempel om hur löser kommunen bostäder till de anhöriga till de ensamma barnen och om Sjöboborna kunde vänta sig ytterligare skattehöjningar?
Frågorna fick inte några svar innan votering skedde. Ett svar fick dom dock och det var efter en interpellation till Magnus Karlsson (M) familjenämndens ordförande angående vad de faktiska kostnaderna blir för detta mottagande. Svaret var att staten betalar.
Läs mer HÄR.
