Av någon anledning som jag inte vet vaknade jag vid fyratiden och eftersom jag piggnade till tog jag min smarta telefon och läste
om det hänt något nytt i världen eller i min närhet. Och det hade det, två timmar tidigare stod en av Malmös tio bryggor i ljusan låga och jag kände en tung uppgivenhet.
I min stad känner sig en tredjedel av invånarna sig otrygga och det ger cirka 100000 personer, jag tror att den siffran stiger för varje dag som går. Jag försöker se positivt på tingens oordning, det kan nu bara bli bättre men jag känner att min tes inte riktigt håller en granskning. Vi ska nog ännu längre ner i skiten innan det vänder, men snart är vi där i botten.
Vem eller vilka vill fördärva och varför då? I veckan som gick fick jag ett mejl av en vän, min ”utsände” från Rosengård och han skrev: Jag har precis suttit i telefon med vårdcentralen för mossans skull. En Kvinna som pratar dålig svenska skall försöka ta emot mina beställningar av förnyade recept…..herre gud vilken parodi….hon fick skriva allt på papper eftersom hon inte fick igång datorn. Tredje gången gillt att det funkar. God bye Sweden…nu byter vi befolkning….där alla pratar arabiska eller nåt annat av dom 175 språken i Malmö…utom Svenska. Kram Rosen-gårdare
Vi försöker att peppa varandra och han anser att jag borde flytta för Malmö håller på att gå under men det vill jag inte göra, ännu. Det kom ännu ett mejl från rosengårdaren:
Hallå bråkstake. Tidigare idag höll jag på att hamna i bråk…..jävla blattar….ja e så in i helvete trött på dom….och våra folkvalda.
Jag vet att du tycker ”lia dant” men ibland måste jag coola ner mig annars fixar jag inte livet. Jag bor ju för fan på Rosengård…:-)
Jag undrade såklart vad som stod på denna gång ” Bussen hem satt en invandrare en chaufför med långt skägg…förmodligen en troende muslim…in kommer ett gäng invandrande ungdomar…som inte pröjsar…..men chaffisen stannade bussen och sa till dom att betala….dom bara skrattade…..När inte ens en troende muslim kan tillrättavisa ungjävlarna…..men jag höll käften denna gången. så illa är det…dom är numera fler än vi.
Nej jag är ingen bråkstake, det har jag aldrig varit varken som ung eller som nu med mera erfarenhet. Att vara samhällsengagerad och intresserad av sin omvärld anser jag som sunt och inte bråkigt. Att säga till och att reagera mot galna felaktiga politiska beslut på ett demokratiskt vis är inte bråkigt utan en rättighet.
Opinionsskapande för mera sunda politiska beslut för ett mänskligt samhälle. För oss som vill leva i en nation med värderingar som överensstämmer med svensk kultur, moral och sinneslag är det inget konstigt att vi kämpar utan det är nödvändigt om vi inte alldeles ska tappa sugen och ge upp. Om vi pursvenskar och våra mer integrerade invandrade kamrater ger upp, vem ska då se till att ”hjulen” rullar? Vem ska betala in skatt och vem ska se till att välfärdssamhället upprätthålls? 
