Söndagen kom med löften om vår och om oro i landet. Svanarna flög runt runt och runt 
tills de hade samlat ihop flocken och bestämt sig åt vilken riktning dom ville. Och jag undrar vilken riktning vill svenska folket gå, vill vi gå framåt eller till sharialand?
Nu är muslimerna ilskna och gör allt för att ljuga sig ur sitt dilemma med att svensken äntligen för en liten stund, såg en liten blänkare av att kejsaren var naken och att socialdemokraterna stod med rumpan bar. Nu är socialdemokraterna islamofober och rasister……tänk som det kan gå när inte haspen är på från början om politisk islam. Verkligheten hinner ifatt.
Igår lovade jag i en kommentar att jag skulle kolla om Omar Mustafaaffären blivit en snackis i bastun på kvinnornas sida i den ena av Malmös två kallbadhus. I den bästa av världar skulle ingen kvinna i vårt land hålla käft
och ta islamiseringen med ro så jag och min vän snackade på. Vi två snackade på och delade med oss av vår oro och funderingar om varför det blivit som det är.
En teori är att hm, nu menar jag inte det stora svåra med varför Sverige är ett extremland vad beträffar invandringen utan jag menar hur gick det så fel med Omar Mustafa. Jag känner starkt att detta var en väldigt stor missbedömning av partiet, man trodde att det skulle vara en baggis att ha en islamist i partitoppen för dom andra partierna (utom SD) har islamister i knät.
Ack vad fel det blev och dom andra partierna ligger lågt, djäääävligt lågt för nu både gungar det och bränns det under fötterna. För allt smör i Småland vill man inte göra sig av med infiltratörerna…….jag menar islamisterna. En liten stund till kan man suga ut det göttaste i form av genererande av musseröster innan våra muslimer mumlar ur talibanskägget och går till sitt eget parti.
Den dagen kommer att komma i Sverige då det nybildade islampartiet Hizb Ut Tahrir tar plats i riksdagen och även ute i kommunerna. En muslim har hela sin själ och kropp i sin ideologi, politisk islam. Inne i bastun och ute
på bryggan löste vi ideologiska knutar och vi insåg båda att för tillfället står socialdemokraterna med byxorna nere och således med rumpan bar.
Och det gör vi med sa min vän och syftade på vår nakna lekamen, då brast det för oss och vi fick oss ett gott skratt. Egentligen skulle jag vilja lägga mig ner och gråta över utvecklingen i vårt land men vi två valde skrattet, denna gången.
Nej det var ingen av de andra kvinnorna som ville eller vågade lägga sig i och diskutera med oss utan de satt mer och lyssnade, vi undrade båda två om vi var ensamma om att ha förstått att Omar Mustafa led av mundiarré och det vanliga för en muslim att ljuga om det gagnar honom eller islam.
Vi väntar spänt på den dag som en riktig journalist berättar
för en muslim att vi vet om ordet taqiyyah och att det för med sig moment 22, man kommer inte vidare i något resonemang för att lögnen får vi liksom på köpet rakt upp i ansiktet i samtal med en islamist.
I dagarna har vi har fått lära oss nya ord...det muslimska civilsamhället och jag hade önskat att jag sluppit. Detta samhälle passar inte in i min tanke om ett Sverige där vi uppför oss mänskligt, uppfostrat och jämlikt, där vi pratar samma språk och där vi känner igen oss i varandra.
Efter några timmar i Öresund i naket tillstånd blev vi varse den bittra islamistiska världen vi lever i i vårt eget land och det kändes inte ok. Politik är viljan att förändra, vill vi förändra och i så fall till vad?
