Alla, med betoning på alla, måste hjälpas åt att integrera afrikaner och araber i det svenska samhället.
Det som i hundratals år och långt in på 1970-talet fungerade relativt bra, fungerar inte alls nu. De flesta vet varför, även om många inte vill/vågar erkänna det offentligt och nu måste ALLA hjälpas åt, från arbetsgivare och fackföreningar till politiker och deras väljare. Så tycker man åtminstone på DN:s ledarsida.
Ett av kraven från DN:s ledarredaktion är att arbetsgivarna måste ställa upp och ta ett större ansvar än man hittills gjort, men…
…hur väl kommer det att slå ut?
Det finns sedan Alliansens tid en politik där staten betalar upp till 80% av lönen om arbetsgivaren anställer nyanlända. Här kan ni läsa de områden som omfattas av detta stöd och projektens varaktighet. Trots statens insats kan man knappast sägs att projektet varit lyckat. Arbetslösheten bland utrikesfödda, i synnerhet bland utomeuropeiskt födda, är slående stor, trots stora behov inom vissa yrkesområden och många nyanländas påstått höga utbildning.
Vad är då problemen som gör att integrationen på arbetsmarknaden går så trögt. Tre enkla svar är att jobben inte finns, att många nyanlända saknar adekvat utbildning och att många utnyttjar den svenska generositeten med höga bidrag istället för egenförsörjning. Det finns svar som kräver lite längre betänketid.
Jag jobbar själv inom ett yrkesområde som sett tiotusentals jobb försvinna till andra länder och på ett företag som halverat sin arbetsstyrka de senaste åren och ingen tror att det stannar vid det som varit.
Det är nämligen så att arbetsgivare inte bara tittar på försäljningssiffror och vinstmarginaler, utan också på produktivitet, kostnad per orderrad, effektivitet och andra faktorer som påverkar ett företags vara eller inte vara.
Ett företag anställer inte gärna fler personer än man behöver, i synnerhet inte när landet begåvats med en socialistisk regering som älskar höga skatter och därmed höjda kostnader. Företaget jag jobbar på ingår i en internationell koncern och så sent som i höstas hade vi besök av en storfräsare från ledningen som förklarade den senaste utflyttningen av verksamheter till utlandet. Han hymlade inte med att den höga kostnaden i Sverige var grundorsaken, en kostnad som drar ned den så viktiga vinstmarginalen. Att topparnas höga löner och aktieägarnas vinster är två andra påverkande faktorer är vida känt sedan länge.
Vi har en regering som infört ett tvång för Sveriges samtliga kommuner att ta emot flyktingar, oavsett förutsättningar. Kan vi nu komma att få se ett tvång för samtliga arbetsgivare att ta emot x antal nyanlända beroende på företagets storlek, oavsett företagens förutsättningar?
Det kan ske i detta allt mer absurda land. Hur det skulle ske är en annan sak. Ingen arbetsgivare vill ha fler anställda än verksamheten kräver, i synnerhet inte internationella storföretag som struntar blankt i att svenska politiker försatt landet i den här situationen. Innebär det att företag och fack gör överenskommelser där man tvingas göra sig av med äldre och ofta sjukskrivna medarbetare? Inget är numera omöjligt i detta arma land. Att låta arbetsgivarna anställa fler personer än verksamheten kräver håller jag som omöjligt, eftersom det skulle påverka både verksamhet och de faktorer som är så nödvändiga för ett företags överlevnad och konkurrensförmåga.
Till er som ändå tror att detta skulle fungera kan jag berätta något från verkligheten.
Företaget jag jobbar på har sedan några år tillbaka slutat ta in sommarjobbare för att täcka luckorna efter semesterfirande medarbetare och ersatt dem med bemanningsföretag, något som verkar bli allt vanligare. Sommaren 2015 fick bl.a. två utomeuropeiskt födda ungdomar chansen. I två veckor fick de vara kvar innan fack och arbetsgivare var eniga om att de inte tillförde något. Redan första dagarna visade de ett genuint ointresse för jobbet och skapade därmed en irritation hos övriga som till slut blev ohållbar. De ersattes av en svensk man och en ung kvinna med rötterna i Danmark. Här var det annat som gällde och de blev snabbt populära hos arbetskamraterna p.g.a. sin höga arbetsmoral och vilja att bidra.
Poängen är att svenska regeringar genom år av generositet sett till att nyanlända kan försörja sig genom vårt bidragssystem utan att motkrav ställts. Om ungdomar ser att deras föräldrar kan köpa det ena och det andra utan att arbeta, skapas en syn på arbete och egenförsörjning som inte är bra för vare sig landet eller integrationsarbetet. Lyssna med arbetskamrater med en bakgrund i arbetskraftsinvandringens Sverige så får ni höra vad de anser om dagens kravlösa asylinvandring.
Jag har f.d. och nuvarande arbetskamrater från olika europeiska länder som själva kom hit som arbetskraftsinvandrare på 50 och 60-talen, eller är barn till sådana. Jag har hört berättelser om deras första år i Sverige, där det var jobb från dag 1 som gällde, där inga generösa bidrag ramlade ned i brevlådan varje månad och där ordet SFI inte ens var uppfunnet.
Det fanns självklart undantag då, precis som det finns undantag nu. Kontentan är dock att den fungerande arbetskraftsinvandring Sverige hade i hundratals, har ersatts av en icke fungerande asylinvandring där majoriteten anländer utan eller med låg utbildning från länder vars kultur avsevärt skiljer sig från den vi i Sverige och övriga Europa byggt ut.
Arbete och idrott är två erkänt viktiga faktorer för en fungerande integration. När jobben inte finns, när bidragen för de som väljer att inte jobba är för höga och där idrott är ointressant för många och där idrotten av religiösa skäl är otillgänglig för främst flickor, har man problem.
Runt 100 000 nyanlända sitter i Migrationsverkets förvar och bara väntar på egna lägenheter. Dessa är inte medräknade i statistiken över arbetslösa. Det är inte heller de drygt 300 000 anhöriga som väntas hit senast 2019. Problemen är alltså större än statistiken säger och för många kommuner har man hittills bara snuddat vid de som komma skall. Hur detta kommer att påverka arbetsmarknaden och de företag som inte är i statens och kommunernas tjänst återstår att se.
Tvång har sällan visat sig vara en bra lösning. Allt fler kommuner vittnar nu om att den socialistiska regeringens nya tvångslag har försatt dem i en omöjlig situation. Inför man ett tvång för arbetsgivare att anställa x antal nyanlända, lär vi få se andra omöjliga situationer. Att avveckla en kommun är svårt, att avveckla ett företag är desto lättare.
