Efter gårdagskvällens svenska lyckorus sitter man här och läser andra personers reaktioner vad beträffar socialdemokraternas tillkortakommande. Det finns de som anar att det endast är en strategi för socialdemokraterna, man gör sig av med islamisten Omar Mustafa för att ännu en liten tid få behålla de av oss som inte riktigt ännu är mogna för sharialand. Men sedan då?
En annan röst kommer från en som mer kan sätta sig in i andra människors tro i brist på vetande, ty muslimerna är ”religiösa” likt honom själv så därför ömmar han för dom. Peter Weiderud är ordförande i Tro och solidaritet, en rörelse för 
socialdemokrater med religiös övertygelse och tro. Han har tomtar på loftet och han tror på dom. Weiderud tror på gud, jesus och muslimer och är nu väldigt besviken fast han borde vara tillfreds.
Jag läste en artikel i Sydsvenskan där sista stycket är väldigt klargörande, det är glasklart………
Weiderud är enig med Mustafa om att partiledningens hållning ur ett bredare perspektiv kan vara en avskräckande signal för troende att engagera sig. ”Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70-75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går (lördag). Stödet för S bland muslimerna är större än bland metallare och andra LO-förbund och den utvecklingen kommer att fortsätta som ett resultat av samhällsförändringarna.”
Inte heller homofobstämpeln eller antisemitismanklagelsen som Omar nu är ”tyngd” av går denna man på, han låter sig inte ”luras” av illvilligt tal och nu är muslimer väldigt ledsna, besvikna och känner sig enormt missförstådda och behöver tröstas…..bu hu buhu…
Den bästa glädjen är skadeglädjen och jag sticker inte under stol med att idag är jag jätteglad. Imorgon är det måndag och en ny arbetsvecka börjar, tänker Nya Moderaterna städa?
