Idag efter jobb blev det på spaning efter våren och jag cyklade till Ribersborgsstranden
för att kolla in om fler än jag kände energin komma åter i takt med värmande solstrålar och stigande temperatur.
Det var en fröjd att se både gamla och unga som liksom jag törstade efter solen och uteliv. Ett uteliv i lugn och ro, sittandes,strosandes , lekandes eller joggandes. Eftersom jag hade kameran i min hand kunde jag inte motstå frestelsen när dessa killar sprang smärta och spänstiga förbi.
Havet, vän av ordning protesterar och säger att det är ett sund, Öresund och jovisst så är det och nu ska det städas och göras fint
inför sommarhalvåret. Tången som under hösten, vintern och våren drivit in och som ligger som ett tjockt täcke ska bort och ny sand ska på. Under vintern ger sig sanden iväg till Danmark och så köper vi enligt uppgift tillbaka den år efter år.
Politikerna i Malmö med enemy-media rosar titt som tätt min födelsestad Malmö men under tiden som jag sitter här och skriver om en efterlängtad vår tittar jag på Sydnytt och socialarbetaren Rakel Thunander i min stadsdel Fosie har fått nog. Hon har funderat på att byta yrke för hon kan inte följa lagen och ge mindre lyckligt lottade malmöbor det de har ”rätt” till.
Hon ser helt desperat ut för hon och hennes kollegor vill göra ett bra jobb och har samlat på sig många flextimmar, de är på jobb långa dagar men ändå hinner dom inte med. I reportaget lär jag mig ett nytt ord, 
självprioritering. Självprioriterar sig själv gör dom klienter som enligt Rakel skriker högst och de får då således hjälp först och jag undrar i mitt stilla sinne om dom även får mer av ”kakan”?
Enligt Rakel måste politikerna anställa fler socialarbetare men enligt socialdemokraten Carina Nilsson i kommunfullmäktige måste man få fler människor i arbete och då är vi inne i ett moment 22.
Vilka arbeten av alla de som inte finns har sossen Carina tänkt sig, och kan vi fylla Malmö med nya invånare och då i samma takt anställa fler och fler och fler socialarbetare? Rakel vill ha fler kollegor och Carinas Big boss (Reepalu) vill ha fler mamöbor och så är vi inne i en evighetsmaskin som mer liknar som en nedåtgående spiral.
Lycklig är den som inte ännu har förstått och snart ska vi i Malmö ”föräras” med en ny åtgärd som antagligen politiskt syftar till att gömma undan arbetslösa, att frisera till statistiken, voilá Frontdesk.
