Ledare från Barometern
Förföljelse under tystnad
Den religiösa kartan över Mellanöstern ritas om. Och det går snabbt.
För 100 år sedan var var femte invånare i regionen kristen. I dag uppgår siffran till 5 procent. Syrianerna och assyrierna har lämnat dagens Turkiet. Från Irak flyr kristna minoriteter till Europa.
I de palestinska områdena lider kristna av en dubbel utsatthet. Som alla palestinier utsätts de av ockupationens följder, men gruppen utgör också en minoritet visavi den muslimska befolkningen. Tendenser till islamism och extremism slår direkt mot den allt mer marginaliserade kristna gruppen. Ett exodus, uttåg, pågår.
Den arabiska våren, eller som de allt oftare kallas de arabiska upproren, blev för många kristna i regionen en höst. Förhoppningarna om minoritetsskydd och tydligare rättigheter infriades inte. Istället väntade ett hårdare klimat för kopterna i Egypten, något som statsvetaren Katarina Tracz uppmärksammat i Frivärlds studie Hatets vår. När stabiliteten brister tar islamisterna ett steg framåt; i Syrien och i Egypten. Förtrycket mot kristna finns i fler länder: I Tanzania rapporteras om oroligheter, i Nigeria förföljer en islamistisk sekt kristna minoriteter. Någon religionsfrihet att tala om finns inte i Afghanistan. Kristna konvertiter oroar sig för våld och dödsstraff om de tvingas återvända till Iran.
Att kristna förföljs för sin övertygelse och tros skull kom först uppenbarligen som en överraskning för det svenska Migrationsverket. Först gällde det den bristande förståelsen för de kristna från Irak som utsätts för islamisternas etniska rensning. Sedan gäller det den misstänksamhet som kristna konvertiter utsätts för i Sverige. Rätten att byta religion ingår visserligen i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, men i stater som Iran, Saudiarabien, Afghanistan, Sudan och Jemen är dock handlingen belagd med dödsstraff.
Men myndigheten var varken den första eller sista institution som inte är van att se kristna som minoritet, offer eller förföljda. Den kristna kulturen och religionen är hos oss så starkt färgad av en västerländsk kontext, det är Rom och Luthers Wittenberg. Vi är vana att tala om kristendom i termer av majoritetssamhälle; eller kanske i laddade ord som ”rika länder”, kanske ”Nord” eller ”USA”.
Dagens tystnad och ignorans av förföljelsen av kristna i Mellanöstern vittnar därför om en bristande självförståelse eller om man så vill av en etnocentrisk världsbild. De sammanhang som i dag bryts upp hör till de allra äldsta kyrkorna. Apostlarna anlände inte till Berlin och Washington eller Stockholm, de första sju församlingarna bildades i det som kallades Mindre Asien. Det var härifrån som den kristna kyrkan växte fram. Här hade det träd som kyrkan symboliskt kan liknas vid sina historiska rötter. Det träd där de svenska samfunden blott är några små grenar långt uppe i kronan. När kristna flyr och kyrkor överges är det därför synonymt med att ett tvåtusenårigt träd utsätts för hårda angrepp, själva stammen attackeras. Och det är också ett angrepp som påverkar grenarna och löven allra längst upp i kronan.
Martin Tunström martin.tunstrom@barometern.se
-Pettersson tycker det är märkligt, att PK-journalister i så gott som varje läge försvarar islam och muslimer trots att kristna är världens mest förföljda och vi vet alla vilka som förföljer.
